Varhälsad broder speleman på gammal dikesren
          vad sitter du väl här och grunnar på
          här så kan du sitta och vila dina ben
          och här så lyser Herrans himmel blå

          Din ungdom den är gången buteljen likaså
          den gapar tom som du och vilsen är
          du sitter som en död och nästan slutat gå
          och kroppen tynger bördan som du bär

          Men jag minns din gamla jugarbänk vi suttit mången gång
          där skrönor dina vandra av och ann
          och männskor kom och gick och lyssna till din sång
          och alla fyllde glasen till varann

          Det var som allting lekte och sorgen gick förbi
          och ingenting hos andra var förmer
          när alla gick dom nynnade uppå en melodi
          och kvällen sjöng till solen hon gick ner

          Men hör du gamla speleman varför din sång försvann
          du knäpper dina händer som till bön
          är det minnena som bränner när du var ung och grann
          och dansade på äng som lyste grön

          Jo jag ber till himlens moder om vatten som till tröst
          att länna för min oro där jag går
          och låt en gammal stackare få vila vid ditt bröst
          och låt mig vila länge om jag får

                               Evald Mattsson