Till sockenkyrkans klockesång,som mil på mil kan höra
          går bärare av gammal stam,längs skrudad kyrkogång
          tysta lika sångerna,som ingen mer kan höra
          men vinden smeker kistan din,och giver dig en sång

          Du har spelat för den ena,du har spelat för de andra
          du har vandrat över vägarna,där solen har gått ner
          din pipa haver slocknat,dina ben har slutat vandra
          och tystnat dina sånger,och ditt gamla handklaver

          Men ännu bär du minnena ,och tankarna som bära
          du spelade till morgonen,hon log med rådnad kind
          hon dansade kring dej och mej,och lyckan var så nära
          och nätter for vi sjöng och drack,på gammal diktarvind

          Du spelte här en sista gång,du sjöng för gammal broder
          en vit syren som blommade,du sjunger än som då
          vi såg himlens portar öppna sej,på tron satt himlens moder
          och Herren själv han visa dej,hur psalmerna skall gå

          Det är tomt här på min diktarvind,och nätterna är långa
          men det käns ändå att timmarna,vill vandra som till vår
          en gång jag bidar sommaren,att dagarna skall komma
          med skugga under aplarna,att ge mitt glesa hår

          Så fyller jag i stopen två,med vin och vilda sånger
          och dricker högt och lyssnar,en sång från himlapäll
          så drack vi då så sjöng vi då,och spelte många gånger
          jag giver dej till himmelen,en härlig sommarkväll

          Men sjung av dina sånger,och ge av drömmar dina
          och ropa högt att inga,var glada liksom vi
          ge dem i byn och bygden,de dagarna som skina
          ett farväl från gammal speleman,till dom som går förbi

evald mattsson