Vänd dej mot havet

                  Vänd dej mot havet du stormiga våg, så sjunger ditt Åländska hav
                  sägnerna stiga lik flammor du såg, om sånger som tog och som gav
               din stad är så liten och vacker att se, den sjunger från tallar å gran
               från Västerport till hamnen och från Lundeborgs kaffe'
               kan du kasta en sten över stan

                  du stad är så kär vår älskade broder, en sommar i vindlande skrud
               havet omkring är din älskade moder, och far din är Herren vår Gud
               bergen omkring dina slipade stränder, bränningars stormar som tog
               och som gav, med Gräsön du höll dina starkaste händer
               mot stormiga vindarnas hav

               i kväll går hon ner innan skuggorna falla, sin sol bakom Örskär och
               Understens fyr, hon lämnar ifrån sej en dag åt oss alla, och kastas ur
               havet när morgonen gryr, men tacka din Gud alla himlarnas moder
               tacka din Gud för att himlen är blå, höj med ett stop för din bygd
               käre broder, men bed med en bön likaså

               så skiner hon åter i nydagad timma, å staden hon vaknar i kupa å språng
               och bränningen lyser å ögona glimma, och havet det sjunger sin sång
               men från sommar till höst,ifrån vinter till vår, och så långt som från
               vagga till grav, dom som lämnade dej dom som kommer och går
               dom skall längta till dej och ditt hav.
                                                              Evald Mattsson

             
             
                                                            
                          
                            

22. Feb, 2018