Vandringsmannen

                  Godag du gamle vandringsman
      du dansade som ingen an
      i park och gröna dalar
      du såg som få,hur kvinnor neg
      du kunde få med dena steg
      att kvinnor dansade på väg
      i ring och prydda salar

      Buteljen ligger tom som då
      din penningpung är likaså
      i slitna gamla kläder
      men dikesrenen lyssnar än
      på gamla sånger gamle vän
      du fick ett pris av sommaren
      med sol och vackert väder

      Så har du gått från år till år
      så har du fått ditt glesa hår
      som ålderdomen jagar
      vinden speglar kärleken
      sången speglar sommaren
      men vägen speglar friheten
      och sköna sommardagar

      Du vandrare jag frågar dej
      när dagen kommer efter mej
      jag undrat många gånger
      om det finns natt om det finn dag
      finns vandrare som du och jag
      och finns det ordet välbehag
      i mina vilda sånger

      Det svarade som vinden log
      det svarade i lämnad skog
      och över berg och dalar
      drick ett stop och sjung en sång
      drick ett stop din väg är lång
      längtan till din vilda sång
      är priset du betalar
            evald mattsson