DÄR GÅR EN STEDSLAD VANDRARE,MED INGENTING ATT BÄRA
                            INTE ENS EN SINGLAD SLANT,KAN BLÄNKA UPP HANS STRÅT
                            MEN ÄNDÅ RINGER SANNINGEN,ATT LYCKAN ÄR SÅ NÄRA
                            OCH FATTIGDOMEN BINDER SEJ,OCH SER SIN BITTRA GRÅT

                            DU VANDRARE SOM VANDRAT HEM,HÖR SKOGARNA SOM SJUNGA
                            OCH SVANENS VINGAR SPELAR,DÄRHEMMA ÖVER BYN
                            SOM våren SPELAR TJÄDERLEK,FÖR GAMLA OCH FÖR UNGA
                            OCH KOMMER ÅTER SAKTELIGA,ÅTER NER FRÅN SKYN

                            DÅ BRÄNNER DU DITT BRÄNNVIN SJÄLV,OCH DIKTAR DINA SÅNGER
                            DÅ DRICKER DU SOM SJÄLV DU VILL,PÅ VÄGARNA DU GÅR
                            DU GÅR EN ANNAN VÄG IBLAND,DU GÅTT DÄR MÅNGA GÅNGER
                            DÄR DRÖMMENS VINGAR VAGGAR DEJ,I VILAN SOM DU FÅR

                            MEN ÄN EN GÅNG JAG TACKAR DEJ,DU SÅNGENS GAMLE BRODER
                            INGEN KAN OCH VET SOM DU,HUR PSALMERNA SKALL GÅ
                            DU FAR MED EVIGHETEN,PÅ HAV OCH SVALA FLODER
                            OCH INGEN MER ÄN DU KAN SE,ATT HIMMELEN ÄR BLÅ
               
                                   Vandraren av  Evald Mattsson  Hargshamn