farfars jänta

på jungfrulig jord jag såg min jänta komma,hon kom på vägen samma väg som jag
hon sakta stegen lik en sommarblomma,lyste jäntan lik en sommardag
jag frågte jäntan lilla hör dom sjunga,vad grann du är det strålar upp i skyn
dom gamla visorna dom blir som unga,hör du sången jänta ifrån byn

kom vill du sitta bredvid mej vid diket,och lyss till porlandet och vindens sång
här kan du dansa runt i drömmens rike,och följa vindarna i bäckens språng
tag med dej apeln där vid bron som blommar,och dansa runt i livets alla dar
och alla ungarna som budar sommar,i gamla burkarna grodynglen bar

vi satt så länge tätt intill varandra,och lyss till ängen i sin forna glans
fåren bräkte gladare än andra,och glada gingo människor igenom byn till dans
men jäntan plockade med handen,ögat blev en spegel av frågan som hon bar
såg du farfar jordens segel,skeppet låg på stranden,rodren ligger trasiga av alla sina dar, då svarar det från diket,ett rop från skog å glänta,kor å kritter betar på gröna backar gå,det här är himmelriket,å du är farfars jänta,långt därborta ser du jänta himmelen är blå 

                                                                     evald mattsson