MARIKA

                              Det går en liten jänta fram på vägen
                              vinden smeker henne där hon går
                              nu sjunger vinden hon stannar stegen
                              det är sången om att det blir vår
                              våren kom och frågade Marika
                              vill du på vägen lova dej till mej
                              jag vill äga dej du skall gå med mej
                              jag har kommit för att hämta dej
                              och Marika sträcker sina händer
                              över vägarna när våren kom
                              jag vill bli din vän den stora kärleken
                              den skall vattna dina knopp och blom


                              Så kommer sommaren med gröna hagar
                              och frågar jäntan som han ville ha
                              du får ängen min med prästens kragar
                              alla smultrona som du får ta
                              om du Marika om du vill lova
                              att vi skall gifta os du och jag
                              så skall jag giva dej till bröllopsgåva
                              min allra vackraste sommardag
                              Marika svarar så du livets sommar
                              mitt öga tårar sej till silverglans
                              du är en spelman du du är sången du
                              du är sångerna i livets dans

                              Så kommer hösten fram med alla färger
                              och frågar jäntan vill du bliva min
                              så skall jag ge dej mina granna dagar
                              att pryda ringen som skall bliva din
                              du får alla mina bär och skördar
                              alla sädens skylar där dom står
                              jag vill bliva din jag vill väva in
                              mina färger i ditt granna hår
                              men Marika vrider sina händer
                              undrar vilken väg som hon skall gå
                              om du kan lära mej om du kan visa mej
                              kan du väl giva mej en himmel blå

                              Marika möter vinter sträng och kyla
                              som frågar henne vem som hon vill ha
                              vintern låter sina stormar yla
                              för att visa vilken hon skall ta
                              jag skall låta mina flingor falla
                              på din bröllopsklänning vit som snö
                              kan du lova mej så skall jag lova dej
                              att du Marika du skall aldrig dö
                              men Marika går i granna kläder
                              och hon ropar både natt och dag
                              att ni skall giva oss ett vackert väder
                              det önskar alla både ni och jag
Evald Mattsson