ORIGINALET,UNGKARLEN, SKOSHUGGAREN,SPELMANNENN LEDSUNDS-BIRGER,I,UNGA ÅR

             
En bit ifrån Ledsundsån i spelmansstugan där bodde en märklig man, LedsundsBirger,en berättare och ingen spelte munspel som han,när man kom in till Birger såg man,gummistövlarna var uppträdda på ungsrakerna,som stod på sidan av spisen,på tork,vatthinken med skopan i,och en tidning som lock,å en enda liten glödlampa i taket som lyste,på bordet Birgers kaffekopp,det var längesen den diskades.Men Birgers föräldrar,hade fått en sjömanskista en gång,innan Birger föddes,i den låg en skjorta i ett paket,som sparades i byrålådan,Birger talte om skjortan många gånger,den hade legat där mer än sjuttio år,och en gång då hade han den på sej,det var på en spelning vi hadde,han presenterade den ifrån senen,den var vit med svarta inläggningar i,och det stod modeparis på knapparna,det rasslade till i alla damernas handväskor,dom sprang upp på senen för att titta å känna på skjortan,då den gången blev Birger knäckt,de där tyckte han inte om,han hade varit ungkar hela sitt liv,och det här var det värsta han vart med om,en gång till hade han skjortan på sej,men då hade han en annan skjorta ovanpå,så damerna fick se bara kragen.Men en gång vi var å spelte,jag å min kamrat och han,då ville han bjuda på fest,han hade ett paket med sej,på vägen dit,men vi sa ifrån,vi ville göra jobbet och åka hem,men när vi åkte därifrån ville han vi skulle stanna på vägen,nej sa vi ,vi vill komma hem till vårat,så gick det en stund,då sa Birger,om ni får följa med mej till min spelmanssten,därhemma i hagen,följer ni med på fest då pojkar,då hade vi hur mycke tid som helst,han hade talat om den där spelmansstenen många gånger,som han suttit på sen barnsben och spelte,och nu var vi intresserade,vi följde med honom dit,han hade paketet med sej,det var snörstumpar som skulle tas lös,och rullas till nystan och läggas ner i fickan på cheviotkostymen och innanför snörstumparna var flera lager med papper som skulle vikas ihop och sparas,och längst in var en icakasse,och däri låg tre stycken sockerdricka,som hade legat i bilen hela dan å kokat,i kassen låg tre muggar vi skulle dricka i,ja det var hanns kaffekopp,det såg man på långt håll,den hade aldrig diskats nån gång,den tog han,min kamrat tog en plastmugg,sen var det en mugg kvar till mej,det var en pappersmugg jag minns dom sen kriget,han hade sparat den ,den var brun som sirap,den fick jag.Ja vi drack våran sockerdricka,och han berättade,han kunde berätta som ingen annan,och han kunde spela munspel som ingen annan,och det var nog den största festen jag varit med om,med Byggdespelmannen på spelmansstenen
  

Där sitter bygdespelmannnen en kväll på spelmansstenen

från gamla spelmansstugan stiga toner hemifrån
och älvorna går nigande till dans på dikesrenen
till spröda munspelstoner med brus från Ledsundsån
cheviokostymen sitter lite blank av svunna dagar
på gamla bygdespelmannen och tinningen är grå
håret flyger yvigt vitt lik storm med vinterdagar
men chevråkängan skiner som Kalleröfjärden blå

Tag fram spelet spelmansbroder spela upp till Draknäsminnen
låt stolta Duderöskogarna få lyssna till din sång
så skall Aspös äldsta moder giva alla barnasinnen
en dans kring bygden broder när all längtan bliver lång
tag luften ur en sommarkväll och ge till dina kära
ge murkna Kallerökajerna ett stänk av ungdomsår
med dina munspelstoner som höga ekon bära
i sköna sommardagar i vinter höst och vår

Dom gamla statarlängorna minns dina munspelstoner
med pigorna och drängarna du suttit mången gång
där du spelte dina lekar du har bockat för baroner
men aldrig någon givit dig en enda liten sång
men du har gått dom drömda stigar du har gått i tempelsalar
du har suttit under hägg och lind som gungat an och av
vid Kalleröfjärdens vassar med roslagsröda alar
som bugat sig för pålandsvind från ståtligt Ålands hav

Men hör du gamle speleman vad gömmer du i sången
vad gömmer du i tonerna i göddespelet in
är det ringen uti fickan när du stod på kyrkogången
med vackra Gräsöflickan som aldrig fick bli din
då svarar ekon som i vall långt bort från spelmansstenen
att sol går upp och sol går ner på Herrans himlapäll
det sjunger ifrån gran och tall och ifrån spelmansstenen
med minnen från en speleman en härlig sommarkväll

Men nu är spelman borta han slumrar uti jorden
och tom är spemansstenen och tom är spelmanstron
sen prästen gav tre skovlar mull och sa de sista orden
blev skuggorna så långa och gick ner vid Ledsundsbron
men där Långörnslandet sträcker går ett ljus i sommarnatten
och höga höga sånger liksom stiga hemifrån
när Kalleröfjärden släcker sin törst ur bräckta vatten
till spröda munspelstoner med brus från Ledsundsån

Evald Mattsson