DEN SISTA RALLAREN

               Här gångar rallar-Snögren på livets långa spår
               till norr och söder öst och väst i vinter höst å vår
               här gångar sista rallaren låt stora släggan gå
               hej åhå hej åhå hej åhå

               Det var länge sista rallare sen dina fäders dar
               och länge sen som rallarn i en rallarkärra drar
               när du tog fram ditt brännvinskrus bjöd du runt ditt                   rallarlag
               hej å hå hej å hå ditt rallarlag

               Har du drömt om dina fäder har du gett din rallartörst
               som hårdhänt bankat läder så var ett rallar bröst
               och knogar ven bland grus å sten å sång mot himlen blå
               hej åhå hej åhå hej åhå

               När du givit dina söner slitna rallarhatten din
               när du skrivit dina böner för en färd till himlen in
               Rallar-Snögren Rallar-Snögren ta du sjung din                         rallarsång
               hej åhå hej åhå din rallarsång

               För en dag när du blir döder du mot himlaporten far
               där dina rallarbröder dej i rallarkärran drar
               här kommer sista rallaren låt stora släggan gå
               hej åhå hej åhå hej åhå

               Då säjer Sankte Per att himlen aldrig vart som nu
               jag skulle vilja bli en gammal rallare som du
               och gå som Rallar-Snögren och dra en rallarsång
               hej åhå hej åhå en rallarsång

                                   Evald Mattsson