Ånö Hans

             På livets väg det går en sång ,i Ånös mörka skogar
             vinden drar i förne,i rosor gräs och ris
             en vandrare har vandrat hem,från åkrar och från slogar
             och sånger sjöng det sjunger än,från jordens paradis

             Du fick livets bröd och vin,du fick dryckerna att våras
             du dansade när du kom hem,med flätad sommarvind
             men ändå kunde livet se,ett öga som kan tåras
             som spegla sej när ingen såg,och brände på din kind

             Proselyten sjöng en altarsång,och bad för dina kära
             och reste sej i bön för dej,och gav tre skovlar mull
             och tunga höras stegena,när bärarna skall bära
             till vilans ro när bygdens son,till jorden stupat kull

             Men hör du käre broder,dej som ingen mer kan höra
             om du giver blott ett tecken,till mej hur vägen går
             det är som tanken ilar hem från dej,och viskar i mitt öra
             att jordens mörka vänder sej,och vandrar in mot vår

             Jag minns vi satt och spelte,vi sutto många gånger
             och många minnen ropade,från dom som gått förbi
             som gått på samma vägar,och sjungit samma sånger
             men inga voro helade,och glada liksom vi

             Fyll stopet ditt med längtans vin,och drick det för en broder
             som undrar så om vad som finns,på vägen du skall gå
             fråga Herren hur det blir,och fråga himlens moder
             jag vet dom finns så säkert,som att himmelen är blå
                                                  Evald Mattsson