På Gräsön där levde ett original,som kallades för SkräddarArvid,han var ungkarl hela sitt liv,han kom till skräddars på Norrboda som liten,för kommunen utackorderade honom för hundra kronor,modern dog i en sjöolycka efter en Julotta i Gräsö kyrka,alla omkom vid Örskär,och fadern hade skulder,det fanns ingen annan utväg Arvid han blev strömmingsfiskare,som alla andra därute,men Arvid han var intelligent,han kunde hela bibeln bättre än en präst,dom som inte kände honom trodde det var en präst,han gick gärna in i ungdomslag,och talade om för ungdomarna,hur dom skulle leva, men själv var nog SkräddarArvid Gräsöns största originella suput, med sitt originella liv och levnadssätt han är borta ur tiden men minnen och skrönorna dom lever,och bara till dej Arvid tack...






               Så tystnar Ålands vilda hav och Gräsöns nakna tro                       när Skräddar-Arvid fiskaren gick in i vilans ro
               när striden stått i timmar långt bort från tid och rum
               var dödens örnevingar så våta utav skum

               Men hör du Arvid du som var så bibelsprängd och lärd
               hur kändes det att budas och hur går en sista färd
               förstå en gammal ängslig själ som undrar såsom jag
               om det finns rätt om det finns fel och finns där natt                   och dag

               Jo jag hörde svanens vingesång och ådans lockarop
               en bränning tog med havets gång mig ur tillvarons grop
               och våren kom med härlig fröjd och grönskade och gav
               och solen steg mot himlens höjd ur ståtligt Ålands hav

               Jag såg hur liten Gräsön är fast Grösön var så stor
               därhemma vid jag höll så kär jag trampa mina skor
               det dofta vår i varje vik det dofta hav och tång
               och bygden blev så fågelrik och lik en fågelsång

               Men nu gungas jag så sakta fram till kyrkoklockesång
               av bärare av gammal stam längs skrudad kyrkogång
               och proselyten visar vägen vart den hän skall gå
               med Skräddar-Arvid fiskaren från Ålandshavet blå

               Men det stiger glädjesommar runt Skräddar-Arvids grav
               när Gräsökyrkas klocka jommar över Ålands hav
               och Örskärsfyren svarar klart och rent som aldrig förr
               att Skräddar-Arvid reser hem igenom himlens dörr

               Men här är så stort jag ser ej varken början eller slut
               så himla hög är Herrens port där ingen mer går ut
               men en hälsning hem till Gräsön vill jag giva om det går
               att Skräddar-Arvid längtar hem var gång när det blir vår

                                     Evald Mattsson