A-lagaren

Tankarna ilar och bränner,så länge mitt öga kan se,men varför blev ni mina vänner,jag har inget svar jag kan ge.

Jag sitter här på bänken här i hamnen en stund

och ser vågor gunga sakta an och av

jag är ett skepp som tappat riggen min och kastats upp på grund

av livets hårda storm på öppet hav 

När varje morgon kommer så står jag först i kön

 till stans butik som jag så blivit kär ,

Jag tar med hand på låset och ber en stilla bön

 ack ge mig snart den tröst som jag begär.

Och när jag fått mitt mäte och skrämt jag tassat ut,

då smakar jag av glöden som jag har

Då bultar hjärtat åter och sorgen den är slut ,

0co åter kan jag säja vem jag var.

Men jag hör hur mänskor pratar hur dom säja till varann

där sitter han som inte bör gå fri.

Gå inte dit och prata för du ser väl det är han,

så vänder dom och klacken går förbi.

Och dom som talar till mej dom äro liksom jag,

ur samma lag och lika själar är.

Men barnen ger en stund åt mej och pratar bort ett slag

OGud du har väl alla barnen kär.

men jag skall drömma stolta drömmar som min glädjetanke vill,

så dunlätt blir bördan som jag bär.

Jag skall spela några toner och sjunga högt därtill,

och vandra genom porten som jag är.

Jag sitter här på bänken i hamnen en stund,

och ser vågor gunga sakta an och av

Jag är ett skepp som tappat riggen min och kastats upp på grund,

av livets hårda storm på öppet hav.

Evald-Mattsson