JORDENS SKEPP

               I natt så blev jag budad att mönstra på ett skepp
               jag drömde att vi stred i höga vågor
               skeppet det var jorden där allt var vint och snett
               där själar stred i eldars rök och lågor

               Dess namn var stora kärleken med krycka stav och käpp
               till herrans tro och kärlek var hon trogen
               bröd och fred stod skrivet i hennes akterskepp
               och frihet stod det skrivet över bogen

               Hennes rigg var evigheten och ärrad utav år
               och kölen den var sträckt av himlens moder
               Herren själv var vår kapten men jag läste fadervår
               när fyra gastar skulle föra skutans roder

               Den ena kom från väster den andra var från öst
               de stredo över lag om skutans roder
               den tredje gasten hungrade och låg mot jordens bröst
               den fjärde spela tärning om en broder

               Vi gick på tredje dagen jag ropade ové
               blossa här kapten och hjälp oss alla
               om babord och om styrbord är grund och brott i lä
               om där borta skola vi till jorden falla

               Kaptenens djupa tankar dom sade ingenting
               det blir ingenting och intet för oss båda
               och gastarna dom dansade på jordens skepp omkring
               och blankade sin penning för att råda

               Men vi kom till öppna vatten och vinden mojna av
               och jordens skepp som strandat många gånger
               hon blev ung som aldrig mera utan krycka utan stav
               och åter kan hon sjunga sina sånger

               Jag drömde att jag mönstrade på jordens skepp en gång
               utav tro och hopp och kärlek var hon vorden
               höga rop och böner steg mot skeppet dagen lång
               ge oss frihet ge oss frihet över jorden

                                        Evald Mattsson