EN SÅNG FÖR DEJ OCH MEJ

IRIS SÅNGEN

          En blomma går bland blommorna en sommar går på hagarna
          En visa går bland sångerna en sång för dej och mej
          Du föddes utav vindarna och döptes utav vägarna
          men kallades av Fjärdarna för blå förgätmigej

          Du är grann som vind och sångerna fast ditt hår är                    silvergrånat
          Du är barn av himlens moder hon som alltid för dej ber
          Hon gav dej blåa ögon som av himmelen hon lånat
          och bygden får ett blänk av dej när du med munnen ler

          Du gav ditt liv åt jordarna du band din säd på järdarna
          och först du var på åkrarna och sist du var i säng
          Du bar på barn i linderna och tungt du bar i ladorna
          när solen brände kinderna på åker och på äng

          Och långa blevo timmarna och trötta blevo händerna
          och slitna gingo dagarna från morgon och till kväll
          Men när du hörde korna råmade du sprang så lätt som vindarna
          då steg det genom grindarna en sång mot himlapäll

          Det sjunger ifrån blommorna det sjunger ifrån sångerna
          det sjunger ifrån bygderna att sången älskar dej
          Det sjunger ifrån vägarna det sjunger ifrån skogarna
          det sjunger ifrån Fjärdarna en blå förgätmigej

                                 Evald Mattsson