Spelmansjäntan

               Hon är rank som Fjärdas granar hennes hår är mytomspunnet
               av höga rena toner från gammalt handklaver
               Spelmansjäntan spelar där kvällens glöd har brunnit
               hon sjunger över Fjärdarna där solen hon går ner
               Spelmansjänta spelmansjänta
               sjunger över Fjärdarna där solen hon går ner

               Långa kjolen bena snyver kvällen synar höga barmen
               sväller rund av längtan till sång i kvällens sol
               Kvällen synar sina reden spelmansjäntan sänker armen
               handklaveret sjunger från gammal spelmansstol
               Spelmansjänta spelmansjänta
               handklaveret sjunger från gammal spelmansstol

               Basar vandrar sina vägar långa vita fingrar leka
               pärlmoklädda knappar sjunga lik en näktergal
               Spelmansjäntan spelar sjunger sånger veka
               Fjärdarna därhemmavid blir lik en tempelsal
               Spelmansjänta spelmansjänta
               fjärdarna därhemmavid blir lik en tempelsal

               Från Fjärdarna det går en sång från gammal spelmansbroder
               som vandrat runt på livets stig så krokig lång och vill
               För sjunget som du fick som barn till låns av himlens moder
               skall du spela på ditt handklaver så länge du finns till
               Spelmansjänta spelmansjänta
               du skall spela på ditt handklaver så länge du finns till

               Då tystnar handklaveret då stannar veka sången
               ett sorget öga speglar sig i spelmansjäntans knä
               Jag plockar gula löven är ungdomstiden gången
               men Fjärdarna skall leva så länge jag kan se
               Spelmansjänta spelmansjänta
               Fjärdarna skall leva så länge du kan se

               Men sjung en sång för socknen din som lyssnar med sitt öra
               ge dem ett glöd utav din tro om blott ett stänk du ger
               Så sjunger gamla Fjärdarna som ingen mer kan höra
               där kvällen gömmer sångerna där solen hon går ner
               Så sjunger gamla Fjärdarna som ingen mer kan höra
               där kvällen gömmer sångerna där solen hon går ner

                                      Evald Mattsson