Som liten minns jag,jag hade en leksaksklocka på armen en äldre man fråga mej om tiden,jag svarade tiden är lång,då berättade han för mej, om du tänker dej ett stort berg.dit kommer en fågel för att bryna sin näbb,så far han sin väg,men han kommer tillbaka vart tusende år,när han slipat ner berget och berget är helt borta,så lång är evigheten,jag tänkte länge och jag såg på min klocka        


         Jag satt uppå min vind en kväll och stjärneklar gick natten
          i eldens sista nakna sken jag såg liksom i rus
          ett berg där satt en fågel på land och hav och vatten
          det droppade från vingarna liksom ett stjärneljus

          Han kom att bryna näbben sin han drog den några gånger
          mot bergets himlahöga kam som reste sig i skyn
          det sjöng som svanens vingar det stego liksom sånger
          när högt jag såg han lyfta härhemma över byn

          Jag fråga vår och sommar jag fråga gran och tallar
          och höstens alla löv som föll jag fråga vem han var
          inunder vita täcken där slumra klövervallar
          men tyngre kändes bördan min av frågan som jag bar

          Jag for till himlar höga på hav och svala floder
          det var som bäcken porlade därhemma som till vår
          och bortom sista stjärnorna på tron satt himlens moder
          men blicken hennes den var märkt av tankar och av år

          Hon läste tankar mina långt bortom himlar höga
          om tusen år han kommer och om och om igen
          när näbben slipat berget ner och borta från ditt öga
          så lång är evigheten du såg mot himmelen

          Jag lade ömt i hennes knä min lyckas sista bränder
          min oro och min arma själ jag lag i hennes hand
          hon log mot mej hon såg hon rörde mina händer
          ett ögonblick jag finge se i evighetens land

          Det droppade från vingar över gröna klövervallar
          och gårdar lyste glada runt förstukvist och knut
          och sånger steg ur visorna i ring stod gran och tallar
          jag såg en dag som kom som bar ej början eller slut

                                         Evald Mattsson